Är Sverige så feministiskt?

Jag har funderat en hel del på livet och olika uppgifter, vad samhället har förändrats de senaste 50 åren för att inte tala om familjeförhållanden, vad är rätt och fel egentligen?

Förr var kvinnan hemmafru det var absolut inget konstigt det var typ en självklarhet att vara hemma i många år med sina barn inte som nu 1 år.

I samhället är det ändå bra för kvinnan idag, alla kvinnor har karriärmål och villkoren är bra om man jämför med andra länder och hur det var förr inget att klaga på där.

MEN i hemmen då? Vem tar ansvar för barn, hushållsgörat? JO det är i största utsträckning kvinnan fortfarande! Så vad har hon vunnit?

Jo hon måste jobba heltid, hämta griniga trötta barn på dagis skynda hem o hinna laga nåt snabbt städa tvätta, barn i säng och upp på morgonen lämna till dagis åka till jobbet osv.

Antingen så måste man utveckla feminismen lite mer att männen tar mer ansvar i hemmet också för även om de flesta säger att det är så, NEJ det är inte så jag vet ingen av mina vänner och bekanta där männen tar halva eller ens 25% av hushållsgörat.

Hur mår egentligen barnen av detta? Vad är meningen med ett sånt här liv om man har familj?
Man har dragit på sig huslån kanske 1-2 nya fina bilar, så klart man behöver pengarna och för att sedan kunna andas och umgås ja då måste man ju såklart åka till Thailand 2 veckor per år också, och köpa alla nya fina barnvagnar flr 10 000 tals kronor och renovera både kök och badrum och tapetsera varannat år.

Nu låter jag säkert negativ men jag fattar ärligt inte hur folk orkar leva på det sättet! Är vi gjorda för att ha sånt liv egentligen? är barn som är 1-2 år gjorda för att stoppas i säng en visst tid somna direkt och vara tysta hela natten och sedan slitas upp vid 5 tiden också tysta och snälla för att åka till dagis o vara 8 timmar komma hem till stressiga föräldrar som inte har tid att laga riktig mat för dom jobbat hela dagarna, Båda är trötta o griniga vad är det egentligen?

Är det konstigt att många barn mår dåligt? Är det konstigt att det är många skilsmässor?
Men samtidigt ska alla kvinnor då vara hemmafruar igen? Det är ju en bakåtutveckling, alla vill vi klara oss själva man vet ju aldrig om man blir ensam med barn då måste man kunna ta hand om sig, så hur ska man göra då?

I sverige finns det inte en möjlighet om man vill vara hemma och ta hand om sina barn längre än ett år, Det är ett dilemma faktiskt.

Men samtidgt tror jag många har höga krav på livet i allmänhet att i stort sätt alla ska ha råd att bo i en 2 miljoners villa ha 2 bilar, åka utomlands varje år, inreda modernt, renovera ständigt och köpa alltid det senaste inom allt, är det egentligen viktigt?
Vad spelar störst roll i livet? att man har köpt allt man vill ha eller att man har gett sina barn en kärleksfull och trygg uppväxt?
Tror ni en nyfödd bryr sig om den ligger i en sprillans ny märkesvagn? Måste alla bo i ett hus idag? är det så viktigt egentligen?

Jag vet inte heller.

Ibland känns det lite som svenska kvinnorna dragit nitlotten i feminismen fast det verkar så himla bra utåt, kvinnor har betydligt mycket mer krav på sig idag än de någonsin haft i historien, mer krav än männen har det är ungefär samma deras roll har inte ändras.

Kvinna idag ska ha en bra utbildning, fast 100% jobb, träna och vara sund, gå till frissan regelbundet, sköta hemmet snyggt, tvätta och fixa allt, sedan inte gå upp i vikt för mycket när de är gravida för att inte tala om efter förlossningen så ska man helst ha rutor på magen två veckor efter ungen är ute, amma orkar man inte för då blir man så "bunden". Männen då?

Varför ställs inte mer krav på männen? jo de gör det ju regeringen vill tvinga dom att vara pappalediga, vilken bra ide, man tvingar dom att sköta sina barn det är ju super! Det är det enda som hänt.

Förlåt om jag låter negativ men jag fattar inte hur 90% av alla svenskar orkar leva sådär, och om nån väljer att vara hemma så ser man ner på den människan på en gång och tycker det är omodernt, men det kanske behövs? Att någon sköter barnen i några år antingen mannen eller kvinnan men jag tror inte att det är meningen att barn som är 1 ska vara 8 timmar på dagis jag trpr inte att dom är gjorda för det, jag tycker inte att 7 åringar ska gå ensam hem från skolan och vänta på mamma o pappa 4 timmar innan de kommer hem och då har de ändå inte tid med att hjälpa med läxor, eller skjutsa och hjälpa till med aktiviteter.

Att sköta barn och hem är ju ett 200% jobb dygnet runt, om man är hemma är det inte hela världen att en unge är vaken på nätterna, men ska man jobba då 'är det en katatrof.

på70 talet var 5% av barnen på dagis, nu är det över 90%! Det har inte alltid varit såhär det är en snabb utveckling och undra om det är till det bättre eller till det sämre?

Familjen prioriteras inte längre... och som kvinna ska man vara ALLT! Mamma, Snygg o sexig fru, bra vän, ha karriär, träna regelbundet, hinna med sina barns aktiviteter, det är sjukt att detta land inte har mer problem än vad som är nu.


Sorry för ett kanske deppigt inlägg...detta är nåt jag funderat mycket på samt läste mycket om det när ja läste om barnpsykologi....